Wednesday, June 3, 2009

Tränat













Idag dök Mathilda upp med Nero och Pärlan.Hon var laddad efter Tysklandsresan.Kul att höra allt ungdomarna varit med om.Och FOTO URMA,URBAN vilken kille,har väl bjussat dem på det mesta.Vilken satsning på vår framtid ,dvs våra ungdomar.
Vi tränade lydnad och ett pass skydd.
På kvällen tränade vi igen.Även Pärlan fick komma ut en stund och göra en bevakning och ett bett och gå lite lydnad.Macho tränade vi överfall med och några modprov.Nero,lite alltmöjligt.Mathilda hjälpte mig att hålla emot med Bessie och det gick kanonbra.Sedan körde vi lydnad igen.jag tränade framförallt ställande och framåt och apportering med den tyngsta apporten.Mathilda hade lärt sig lite nya intressanta knep av duktiga Felicia.Tänk vad trix alla har för sig.Det är väl det som är kul med träning,att det finns alltid något nytt att ta in och pröva på.Mathilda använder lite klicker på Nero också,är ju en bra ide.Men boll och drift är ju något han också behöver och så lite mindre mat av farfar Ronny.

Och så var det dags för unge nummer två att behöva åka till doktorn efter att ha hoppat på en vass sten.Ett sår under foten där det blivit en röd rand som spridit sig.Lite nervös blir man ju allt,man hör ju sett Emil i Löneberga,när strimman når hjärtat,ja då dör man,då är det ute med en".Därför bättre att ta det säkra före det osäkra och åka in.Infektion i det var det iallafall och återbesök i morgon och tvättning och baddning!
Emil klagar inte ett ord med sitt gips,fantastiskt tycker jag.
Sebben har sprungit en långrunda med Hector och jag har gått en runda med Quarma och Quentin i mossan och sulat lite pinnar.
Funderade vad det är med våra ungar?Alltid händer det något!En gång satte Sebben som faktiskt är en klok man en raket i rumpan.Då trodde jag att jag skulle smälla av.
Man får sanneligen vara med om mycket som förälder.Kolla bara på nästa bild på bloggen.Det var Sebben i Thailand det!

1 comment:

Martina said...

Ja ibland undrar man... men det är ju inte så konstigt egentligen. Klart man får sig en och annan skråma när man är som ni, orädda och nyfikna på allt livet har att erbjuda. Fortsätt med det! Kram