Sunday, February 22, 2009

Nya kuddar från Indiska







Fast grå och vinröda!
Men hur vore det om man kunde få vila på dem lite också.Dessa tonåringar.Varje helg hoppas vi"visst är du väl hemma ikväll,bastu och god mat och vårat sällskap,kan det inte locka"Nähe!Ut,kompisar och ännu värre när man hör ordet PARTY.Ja så var det igår.Vad skall du göra ikväll Emil?Ikväll är det Party!!!Shit tänker man då.Vill du bli hämtad.Jag hör av mig senare.Jo tack vi vet det.Det är rätt fantastiskt att man lyckas slumra en och annan timme mellan alla SMS:s som skall skickas och telefonen som skräller från att den är ställd på alarm till att det ringer,man lyckas fiffla den under sängen,ingen svarar,batterier är slut,förklaringarna är många,än värre förra helgen ,jag har tappat mobilen,ni måste hjälpa mig att leta.Förra helgen hittade vi mobilen i en snödriva.Hur vi lyckades med det var ju faktiskt otroligt.Varför går så få bussar hit ut till skogen då?Det kan man verkligen undra?Och varför är det så svårt att åka med just den bussen?är fråga nummer två?
Låg iallafall och laddade för att hämta hem sonen i natt.Framåt ett snåret ramlade SMS in.Allt är bra.Festen är slut.Är hemma hos en kompis.Skall jag hämta dig."Artigt säger han då vår son"Tack det var snällt men jag sover här"Jaha där har man legat med kläderna på och väntat.Men mamma,var det inte ändå bra?Vi var ju hemma vid 01.00 ibland stannar vi ju till 03.00 och vi har promenerat och fått frisk luft.Bra att ni fick in lite friskvård också tänker man ju såklart.
17,5 år är han ju nu med storebrorsan som förebild såklart.På något vis så märks det tydligare nu när Sebben är borta.Det är som i hundflocken.Man växer i rang.Som förälder skall man ju ha koll, sätta gränser,lita på,ha förtroende för,ja jag vet inte allt.Inte alltid lätt tror jag alla kan hålla med om som har tonåringar.Den där REM sömnen är bara att glömma.Vaknade iallafall kl 08.00 med ett ja måha leva för andra dagen irad.Ingen fyller år men de låtsas det små tjejerna,frukost och kaffe på sängen.Underbart smakade det!Hundar som skall ha mat,hästar som skall ha hö,hundgårdar som skall mockas för att inte tala om papper i valplådan som skall bytas(absolut värsta,att börja morgonen i en sådan låda,hu!)Det är uppfödarens lott det.Vänder man på steken så är det ju uderbart att se de små viftande svansarna,ivriga och de älskar en oavsett allt!En ganska skön känsla faktiskt!!

4 comments:

Martina said...

Hi hi vad jag fnissar! Det är helt otroligt att ni orkar. Kram

Anonymous said...

Snart är du där lilla gumman!

Anonymous said...

Barnuppfostran är inte lätt, och med den typen av yrken som vi har så blir det ännu svårare eftersom vi vet hur "verkligheten" ser ut och vi känner till medaljernas baksidor och alla faror som lurar. Det är nackdelen med att vara i vår bransch. Lyckliga äro de föräldrar som är aningslösa och bara tror att världen är god. Önskar att jag kunde vara sådan också ibland. Kanske måste man tvinga sig att trycka tillbaka kunskapen, och låtsas vara aningslös. Fast vi vill ju våra barn så väl och vi inser inte alltid att vi förhoppningsvis har barn som kan ta väl hand om sig och som, även om de gör "farliga" saker, ändå har läget under kontroll. Enda trösten är väl att det bara är några få år till innan dom flyttat hemifrån och sedan har man absolut ingen koll alls...Om det nu blir en tröst../Helene

Anonymous said...

Du har så rätt Helene!Det är verkligen baksidan med vårt jobb.Det är lätt att tro det värsta utifrån allt man får möta och se men som du säger snart har man ju ingen koll alls.
Kram på dig