Kallt och snöigt i Furusjö!
Många hade stuckit iväg på skidsemester men ändå var vi ett gäng som passade på att träna klicker.Helena kom som utlovat och jag måste säga vad många hade tränat och man kan se att det är ett mycket bra hjälpmedel att träna hund och roligt såklart.
Det gäller att lära hundarna så mycket olika moment som möjligt för att de skall bli "klickerskloka".Lilla Kristall 10 veckor var med och vinkade,Hector provade på apportering och lyfta höger tass,Maskot provade skall,vinka och ligg och dutta på krycka(som i förängningen skall användas vid momentet kryp),Grayline give me five och ligg samt titta åt vänster och Bella give me five med olika tassar samt dubbelt och stampa på platta och ligg.Fantastiskt!Tålamod r det som gäller och det kan vara svårt och visa fick bakläxa och fick börja om att klicka rätt beteende .Det är också viktigt att inte klicka samma beteende för länge.Tack Helena för du har sådant tålamod med oss alla.Hoppas att du kan komma tilbaka i vår.
Vad är klickerträning?Texten nedan hämtad från hemsidan www.klickerklok.se
Klickerträning är en relativt ny träningsform, men principerna bakom har varit kända länge. I takt med att klickerträningen blir allt mer populär ökar också förvirringen kring vad klickerträning egentligen innebär. Det finns många som använder sig av själva klickern, men som ändå knappast kan kallas klickertränare. Det finns också människor som aldrig rört en klicker som förmodligen passar bäst i klickertränarfacket. Förvirrande? Läs vidare så ska jag förklara vad vi menar är "äkta" klickerträning.
Fyra krav för "äkta" klickerträning:
- Bygger på positiv förstärkning och negativt straff
- Bygger på hundens egeninitiativ
- Systematiskt bruk av betingad förstärkare
- Fokuserar på det som är observerbart
Positiv förstärkning och negativt straff
Hundar lär sig inte av att vi visar dem eller lockar dem att göra saker. De lär sig av de konsekvenser som ett beteende får. Ett beteende som får trevliga konsekvenser kommer öka, och tvärt om. Vilka konsekvenser vi väljer att använda oss av i träningen är en sak som skiljer träningsmetoder från varandra. I klickerträning försöker vi i största möjliga mån använda oss av positiv förstärkning och negativt straff. Det finns ytterligare två konsekvenser - positivt straff och negativ förstärkning. Orden kan verka konstiga, men det finns en logik i det hela. När vi pratar om positivt och negativt är det ingen värdering lagd i begreppen, det är rent matematiskt. För att en konsekvens ska kallas positiv så menar vi att vi tillför någonting till situationen, och kallar vi det negativt tar vi bort någonting. Förstärkning och straff är begrepp som berättar vad som händer med beteendet. Vi förstärkning ökar sannolikheten för ett beteende, och vid straff minskar sannolikheten. Positiv förstärkning innebär alltså att vi tillför någonting, och beteendet blir mer sannolikt. I klartext menar vi då att vi ger hunden någonting den uppskattar (mat, lek, uppmärksamhet etc.) för att hunden ska upprepa beteendet. Om hunden tittar på mig kan jag berömma och ge en godbit, och sannolikheten att hunden tittar på mig igen ökar.
Negativt straff innebär att vi tar bort någonting från situationen, och beteendet minskar. I praktiken innebär det att vi tar bort möjligheten att få en belöning. Vi kan ta upp matskålen från golvet om hunden går fram innan vi har sagt varsågod, vi kan avbryta leken om hunden biter oss i fingrarna, vi kan avbryta träningen och lägga hunden ner om den börjar skälla under ett moment... Negativt straff är ett sätt att minska sannolikheten för ett beteende utan att använda oss av obehag. Mitt tips är dock att inte fokusera på det hunden gör fel. Negativt straff minskar oönskat beteende, men ger inte hunden någon information om vad den ska göra för att få sin förstärkare. Sträva alltiv efter att sätta så låga kriterier (= vad hunden ska göra för att få sin belöning) att du har chans att belöna den för rätt beteende minst fyra gånger av fem. Försök alltid skapa positiva målsättningar för vad hunden ska göra, istället för att fokusera på det som är fel. Du blir på bättre humör, och träningen blir oändligt mycket bättre när du vet vad du faktiskt vill ha.
Att bygga på hundens egeninitiativ
I klickerträning bygger vi så mycket vi bara kan på hundens initiativ. Det innebär att vi i minsta möjliga mån använder oss av lockande eller fysisk handledning för att få fram beteenden. För många verkar det lite konstigt - det går ju så enkelt att få hunden att sätta sig ner om vi visar med en godbit, och hur sjutton ska hunden veta vad vi vill att den ska göra om vi inte visar den? För det första kan vi konstatera att hunden aldrig "vet vad vi vill". Den upprepar det beteende som lönar sig (antingen för att uppnå någonting den vill ha eller göra, eller för att undslippa obehag). Det utnyttjar vi i klickerträning. Många beteenden uppvisar hunden spontant varje dag, och vi kan enkelt förstärka det och få mer av det. Sitt, kontakt, ligg och liknande är beteenden vi bara kan klicka och belöna när de sker, så kommer vi se mer av dem.
Andra beteenden är knepigare, det är ju inte speciellt många hundar som har ett perfekt kontaktfältsbeteende som vi kan fånga med klickern, eller en perfekt apportering komplett med avlämnande vid sidan... Hunden kanske inte ens griper apporten, vad gör vi då? Metoden kallas shejping, och innebär att vi gradvis formar fram ett beteende. Vi fångar en liten, liten del av rätt beteende, eller ett steg i rätt riktning - förstärker det och ökar sedan gradvis kriterierna tills vi har det färdiga beteendet. Här gäller det att vi är duktiga på att se just de små stegen - bra klickerträning innebär inte att vi står och väntar i flera minuter på ett beteende. I bästa fall tröttnar hunden och går därifrån, i värsta fall blir den frustrerad och stressad och inte alls på det humör vi vill för bra inlärning. Ha som målsättning att sätta upp så låga kriterier att vi kan klicka ofta och mycket. Det är förstärkningarna hunden lär sig av, och kommer vi igång på det sättet är det lätt att gå vidare och öka kriterierna sedan. Det gäller också att lägga förhållandena tillrätta så att man lyckas.
Vi bygger inte på hundens egeninitiativ för att göra det svårt för oss, vi gör det därför att vi är övertygade om att det är mest effektivt. För det första får vi kreativa och initiativrika hundar som tycker om att jobba. För det andra slipper vi ta bort en massa hjälper i efterhand (även om det kan tyckas enkelt att få hunden att sätta sig när vi lockar med en godbit så måste vi ju förr eller senare ta bort den hjälpen). Det finns också andra problem med att locka hunden för att få fram beteenden - vi lär den att vara passiv, och vi förstärker ofta fel beteende. Varje gång vi tar fram en godbit förstärker vi det beteende hunden gör just då - i de allra flesta fall att den är passiv eller ouppmärksam. Min egen erfarenhet säger också att det som hundarna lärt sig "på egen hand" sitter betydligt bättre än beteenden som vi har lockat fram. Min gamla cairnterrier är 14 år, halvdöv, halvbling och lätt senil. Han har tävlat lydnad och kunnat en hel del beteenden, men idag, många år senare, är det bara två beteenden som han fortfarande kan erbjuda. Det är apportering och skall - de två beteenden jag inte hade något annat val än att shejpa, eftersom jag inte på något sätt kunde locka fram dem.
Systematiskt bruk av betingad förstärkare
En betingad förstärkare är en signal som i utgångspunkten är neutral för hunden, men som paras ihop med en äkta förstärkare med hjälp av klassisk betingning. Den betingade förstärkaren blir en signal som berättar för hunden att en förstärkare är på väg. I klickerträning används oftast just klickljudet som en betingad förstärkare, men det finns en massa fler, både sådana vi använder medvetet, och sådana som vi sällan tänker på som betingade förstärkare (ljudet av matskålen, handen i fickan etc.). Poängen med en betingad förstärkare är att vi mer precist kan förstärka rätt beteende. Klickern är utmärkt eftersom den har ett kort, tydligt och distinkt ljud som alltid låter likadant. Vi lär gärna hundarna ett ord som har samma innebörd som klickern, tex. "bra", för de tillfällen då vi inte har klickern med, eller har händerna fulla med annat. En annan fantastisk betingad förstärkare är "varsågod", som vi använder i de tillfällen där vi låter hunden ta för sig av förstärkare som inte finns i vår ficka (att hälsa på en hundkompis, att få lukta på en spännande fläck, att få gå ut ur bilen etc.).
Med systematiskt bruk menar vi att vi använder den betingade förstärkaren på ett förnuftigt sätt. Vi följer alltid upp med en äkta förstärkare, varje klick leder till godis, lek eller något annat hunden vill ha. Det stora problemet med ett ord som betingad förstärkare är nog att många (och där räknar jag in mig själv) har svårt att hålla ett ord som "bra" heligt. Vi säger det ofta, ibland till och med bara för att få kontakt med hunden, utan att följa upp med en belöning. Det är viktigt att tänka på att klickern ska användas som just en betingad förstärkare - någonting vi använder för att förstärka rätt beteende på rätt tid - den ska inte användas som en inkallningssignal, även om många hundar gärna söker upp oss för att få belöning när den hör ljudet.
Att fokusera på det som är observerbart
Klickerträning bygger på inlärningspsykologin. Vi fokuserar på beteenden och dess konsekvenser, och inte på abstrakta begrepp som ledarskap, relation eller samarbete. Det händer naturligtvis mycket inne i hundens huvud, och naturligtvis har hunden en relation till oss. Poängen är bara att det inte är speciellt konstruktivt att prata om abstrakta saker eller spekulera kring vad hunden egentligen tänker när hundträning i allra högsta grad handlar om att förändra beteenden. Vi ser på situationen, hundens beteende och vilken konsekvens det får. Vi fokuserar på om vi verkligen förstärker det beteende vi hade tänkt förstärka, om vi sätter riktiga krav i förhållande till vad hunden egentligen gör, om vi förstärker tillräckligt ofta, och om den förstärkare vi har egentligen är tillräckligt bra. Mycket träning hade blivit väldigt mycket bättre om folk började analysera beteende istället för att fundera över ledarskap.
No comments:
Post a Comment